Fredrik Svedjetun

Kommentarer6

Kommentera

• Angående tråden om Ekerötragedin tycker jag inte det riktigt stämmer det du skrev att det inte kom fram mycket mer än namn och bild på pojken.
  Flera som skrev i tråden kände pojken och tillsammans gav de en ganska bra och trovärdig bild av hans personlighet. Länkar till killens hemmagjorda youtube-filmer fyllde också i bilden.
  Visst kan man kalla det för ”obekräftat skvaller”, men filtrerade man ut de seriösa bitarna gav det en hel del.
  Flashback kan inte konkurrera med gammelmedia, men till viss del komplettera historierna.

  Bänkt 13 januari 2011 00:58

• Jo, jag kan hålla med till viss del, men den typen av inlägg var ändå i minoritet. Dessutom fick man de beskrivningarna även i de traditionella medierna, om än kanske något senare. Att Youtube-filmerna fanns enkom på Flashback har att göra med att de traditionella medierna av pressetiska skäl inte kan sprida dem. Ett problem är att de ”bra” inläggen drunknade i en flod av trams, och det problemet finns inte i de traditionella mediernas rapportering.

  Fredrik Svedjetun 13 januari 2011 10:44

• Fredrik skriver: ”Jag kan bli oerhört trött på de diskussioner som utgår från tesen att sociala medier och allas möjlighet att bli publicerade på internet minskar behovet av gammalt, hederligt journalistiskt arbete.”

  Vilket innebär att han helt missförstått det hela. Det är inte flashback som nominerats, utan några individer som var de första att uppdaga vissa fakta i målet medelst grävande journalistik. Poängen är att dessa individer har större rätt till ”cred” för sin journalistik än Uppdrag Granskning, eftersom de var först med scoopet. Att de valde att publicera sin ”utredning” på flashback istället för i t ex Aftonbladet ändrar inte detta.

  Peter Pan 15 januari 2011 08:21

• Det lustiga i den här guldspadenomineringen är att de de fyra Flashbacknicken som nominerats (micro113, KiaW, limaha och knosto) inte alls först med att gräva, publicera fakta ur dokumentationen och avslöja att pojkens familj inte hade på fötterna i sin kampanj att förklara den 15-årige pojken oskyldig och att flickorna som våldtagits av honom utsattes för förtal, uthängning och repressalier på hemorten och på nätet.

  Den informationen upptäcktes och publicerades nämligen av bloggare långt innan de nämnda nicken gjorde sitt intåg i Flashbacks ”grävtråd” om Bjästa!

  Det fanns en tråd startad på Flashback innan grävtråden där samma drev som utsatte flickorna för förtal var aktiva och där det argumenterades för att det var pojken var utsatt för ett rättsövergrepp.

  Bloggarna som avslöjade vad som pågick i Bjästa och på nätet skrev om denna Flashbacktråd långt innan det började ”grävas” på ett liknande sätt på Flashback. Den första tråden (den där majoriteten försvarade pojken) och den andra tråden (den där nicket Tuesday började jämföra handlingar i fallet med pojkens supportrars Flashbackinlägg) blev så småningom ihopslagna till en tråd och det sattes ett frågetecken efter Flashbackrubriken som förut deklarerat att pojken var oskyldig.

  Flashbacknicken som nominerats (speciellt KiaW) kommenterade flitigt på en av de bloggar som avslöjade och grävde fram det mesta av all information i fallet, nämligen bloggaren Catta på Cattas Bubbla (http://cattasbubbla.se/) och flickan som blivit årets västernorrlänning (http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.2641539-amanda-arets-vasternorrlanning), Amanda Ögren.

  Det hade därför varit klädsamt om guldspadenominerarna och deras ”Flashbackkompisar”, dvs de ”hemliga” nicken ifråga, hade erkänt grävskulden till bloggarna innan de satte sig på höga hästar angående de journalister som var nummer tre på bollen när det publicerades informtion om förföljelsen av offren i Bjästa!

  K Svensson 17 januari 2011 00:58

• Jag har följt ganska många trådar på FB där man försökt lösa kriminalfall av olika slag, och det slutar i 99% av fallen på samma sätt: någon tror sig veta något och någon annan lägger upp en bild av en portuppgång från Eniro.se: ”nu har vi varit snabbare och effektivare än polisen igen, grabbar”.

  Du kan hellre aldrig frångå det faktum att man vid varje ”spekulationstråd” drar med sig ett antal oskyldiga människor som traditionell media aldrig ens skulle reflektera över. Man behöver knappast vara konservativ för att få utslag så fort man läser Flashback och journalistik i samma mening.

  I min värld vinner Flashback aldrig matchen. Aldrig.

  Sir 17 januari 2011 17:17

• Inte för att du skriver det, men det kan se ut lite så. Min text i Sim(o)-boken, som seminariet behandlade, handlar inte alls om Flashback.
  Det är en presshistorisk genomgång från 1800-talet och framåt för att försöka ta reda på varifrån den journalistiska identiteten kommer, hur och varför den växte fram.
  I texten intervjuas bland annat forskare som tittar på journalisthögskolornas tillblivelse och vilka kritierier för vad en bra journalist är som man då slog fast.
  Jag tror att detta är frågor som vi har anledning att diskutera i mycket större utsträckning – inte minst är alla unga studenter som just nu utbildar sig förtjänta av ett sådant samtal.
  De kommer ju ut till en verklighet där det ställs väldigt många nya kunskapskrav på dem. Hur ska de kunna möta dessa krav om de har samma förebilder och samma identitet som 60-talets journaliststudenter hade?
  Jag tror inte ett dugg att behovet av gammalt hederligt journalistiskt arbete minskar. Däremot tror jag att behovet av gammal hederlig intellektuell diskussion kring roller och identiteter ökar.

  anders mildner 27 januari 2011 11:38