Fredrik Svedjetun

Hajade till ordentligt när jag såg Sydsvenskans nya sajt. Här kommer, för första gången, en stor dagstidning och gör något som bryter helt mot gängse praxis på den svenska marknaden.

Till att börja med måste jag, liksom många andra före mig (läs exempelvis här, här och här, samt vår intervju med Sydsvenskans chefredaktör här), börja med att berömma Sydsvenskans mod. De gör något nytt och avvikande och det är alltid uppfriskande.

Men kommer den att funka om man med funka menar att sajten ska vara mer tillgänglig, inbjudande, lättnavigerad, trafik- och klickgenererande? Kommer den att funka om man med funka menar att den ska öka läsandet och räckvidden?

Mitt svar på den frågan – och här önskar jag att jag har fel – är nej.

Många brukar poängtera att journalistik och ”tidningsmakeri” på nätet bör göras annorlunda än i papperstidningar, och det är i många avseenden sant, men en sak gäller i båda fallen och det är att man bör underlätta för läsarna att ta till sig innehållet, bland annat genom att presentera materialet på ett överskådligt och tydligt sätt. Och det tycker inte jag att Sydsvenskans sajt gör. Jag tycker att den påminner om Medievärldens omgörning för ett par år sedan. Den blev inte lyckad, och nu har den ersatts med något betydligt bättre – och mindre avvikande.

Jag blir personligen frustrerad över nyheterna med bilder som byts ut i toppen. Förväntas jag sitta och vänta tills de alla har snurrat ett varv? I så fall går det för fort – eller för långsamt, beroende på situationen.

Jag vill ha en variation av stora och små rubriker som berättar för mig vad som är viktigast respektive minst viktigt just nu. Jag vill få en snabb överblick, och jag vill inte bli förvirrad. Det blir jag nu.

Visst, allt blir garanterat bättre efter att man har gått in på sajten ett par gånger. Men hur många har den uthålligheten?

Jag tror inte på alltför radikala förändringar av tidningar och sajter, utan är mer en förespråkare av en kontinuerlig ”skruvning” mot något nytt. Så att inte läsarna blir chockade och får en känsla av att de inte längre känner igen ”sin” produkt.

Det finns ett otal exempel på tidningar och sajter som har gjort om sig radikalt och misslyckats. Minns ni till exempel Joachim Berners Expressen, som blev ett stort haveri, eller Resumé när de för några år sedan gjorde om sig totalt och sedan tvingades gå tillbaka till något som mer liknade den gamla formen?

En grundregel bör vara att om man måste göra en instruktionsfilm för att läsarna ska förstå vad man har gjort, då är det något som är fel.

Kalla mig gärna gammalmodig.