Fredrik Svedjetun

Ett varningens finger till våra politiskt engagerade läsare: Räkna med att alla skandalhungriga reportrar kommer att lusläsa era aktiviteter i de sociala medierna under valåret 2010.

Ur ett medieekonomiskt perspektiv är den typen av journalistiskt arbete perfekt. Du får en enkel, snabb och kostnadseffektiv genväg till platser där det professionella möter det sociala, där det avslappnat fikarumsaktiga blir offentligt, och där tabbar förr eller senare kommer att begås av den mest slipade politiska kommunikatören.

Möjligheten till scoop, eller åtminstone stora riksnyheter, per investerad redaktionskrona ökar med några tusen procent om du som mediechef låter reportrarna surfa runt på datorn i stället för att engagera dem i traditionella ”gräv” eller skickar iväg dem på dyra reportageresor.

Problemet är möjligen att du som journalist aldrig blir ensam på jaktmarken – här finns redan ett gäng bloggare, sociala medier-fantaster och politiska motståndare, redo att vidarebefordra informationen till dina konkurrenter eller att i sina egna kanaler själva ge offentlighet åt godiset de hittar.

I det här nya medielandskapet, som vilt påhejas av konsulter som föser ut sina uppdragsgivare på nätet, var Edvard Unsgaard i år först ut att trampa på en rejäl mina.

Man vet att det för alliansen så viktiga begreppet ”arbetslinjen” är förstört för all framtid när till och med DN:s Peter Wolodarski sitter i SVT:s ”Agenda” och undrar varför Unsgaard inte plockade upp bajset själv.

I det här numret av Dagens Media berättar vi om valrörelsen 2010, med särskilt fokus på risker och möjligheter i de sociala medierna.

Ämnet är i högsta grad också aktuellt för alla som jobbar med kommunikation i organisationer utanför den politiska sfären. En dålig dag, några fel valda ord – och vips ligger du och ditt företag begravt under en lavin av kritik.

En person med erfarenhet av detta är Erik Hörnfeldt, erfaren pr-chef på Tre. På bolagets Twitter-konto gav han snäsiga svar, och när han fick frågan varför Tre inte svarade på tilltal skrev han: ”Mamma varnade oss för att prata med främmande män…”,

Då var måttet rågat för de redan irriterade läsarna.

– Jag blev något överrumplad av mängden frågor, berättade Hörnfeldt, som idag twittrar med en betydligt vänligare ton.

Vill du läsa om ett betydligt allvarligare kommunikationshaveri – gå till sidan 6 (”Pyttan” anklagas för Vattenfalls mediehaveri).