Fredrik Svedjetun

Äntligen har kölden släppt. Nu går det att sitta på redaktionen och jobba utan att behöva dra på sig vinterjackan och handskarna (det är mycket svårt att skriva på tangentbordet med handskar, jag provade faktiskt tidigare i veckan).

Jag firar den efterlängtade värmen med att jobba med det här decenniets första nummer av Dagens Media. Bara jag och städaren är på plats, och så ska det vara när det är helg (jag avstår här från att skriva något om ”arbetslinjen”).

Hur mycket framförhållning vi än har tenderar dock dagarna före deadline att alltid bli rejält svettiga. Oftast beror det på att det hela tiden dyker upp nya idéer som man tycker kan lyfta tidningen ytterligare. Ibland kan vi då ta över sidor från annonsavdelningen, annars måste vi gå upp i sidantal. Och då måste vi, tyvärr, alltid gå upp fyra sidor eftersom varje pappersark i tidningen rymmer fyra sidor.

I morgon är dock planen att ställa en icke tidskritisk intervju på två sidor, sedan pussla så att vi får in en av de frigjorda sidorna i marknadsföringsblocket, och den andra i medieblocket. Jag hoppas att det räcker.

Vi skickar tidningen på tryck efter lunch varannan tisdag. Måndagarna är alltid svettigast eftersom vi vill få så gott som allt på plats innan jag, redaktionschefs-Niclas och ad-Daniel går hem och sover natten till tisdagen.

I morgon ska vi bland annat sätta igång två större nyhetsjobb, varav ett är ganska komplicerat. Parallellt ska några av reportarna börja jobba med artiklar till nästa nummer. Vår nya duktiga fotograf Annika af Klercker, som vikarierar för Johan under våren, har ett antal plåtningar inbokade. Daniel, som brukar få det svettigast under tidningslämningarna, ska redigera en väldig massa sidor.

Under tiden jobbar webbnyhetschefs-Martin plus en reporter till uteslutande med innehållet till dagensmedia.se. Vi har ett rullande schema där reportrarna turas om att jobba med webben en vecka i stöten. Vid behov går andra in och gör punktinsatser när det hopar sig i nyhetsflödet på nätet.

Samtidigt som jag sitter här och försöker jobba och vara klok snurrar två saker i mitt huvud – den sorgliga Johan af Donner-härvan på Röda Korset (som vi i fredags berättade om här, här, här, här och här) och den overkligt hemska katastrofen på Haiti, som jag får ont i magen av när jag följer medierapporteringen.

Paul Ronge länkar här samman af Donner och Haiti-katastrofen på ett bra sätt.