Fredrik Svedjetun

Jag hamnade bredvid förre kulturministern Leif ”Paggan” Pagrotsky när jag i fredags studerade Idol-finalen på plats i Globen.

Jag har alltid gillat Pagrotsky, även om jag inte röstar på hans parti. Han tycks vara genuint intresserad av de områden han företräder, och han går aktivt ut och möter den så kallade verkligheten, som exempelvis finalen av Sveriges största kommersiella tv-program.

Vi diskuterade mediepolitik under kvällen, där jag anser att alliansen har svikit, och efter ett tag blev jag så tagen av stunden att jag lät handen svepa ut mot alla de 15 000 kids som samlats i Globen (se bilden) för att följa denna stora medie- och marknadsföringshändelse, och så lutade jag mig mot Pagrotsky och så sade jag:

– Titta på alla de här ungdomarna. De påverkas av sina familjer, de påverkas av sin skola, de påverkas av sina vänner – men kanske framförallt påverkas de av media. Hur kan mediepolitiken inte vara en valfråga?

Pagrotsky svarade aldrig på min fråga, kanske för att han inte hörde vad jag sade. Men han lär få anledning att svara nästa år då Dagens Media skruvar upp den politiska bevakningen avsevärt inför riksdagsvalet den 19 september.