Fredrik Svedjetun

När konkurrenten får till en bra nyhet kan man agera på olika sätt:

1. Nöja sig med att rewrita den (om nyheten är rak, enkel och inte kräver en massa uppföljningar).

2. Gå igång med full kraft med att göra ett eget jobb på storyn, och då ska man helst ta den vidare (Vi kan avslöja ”nya detaljer”…).

3. Ignorera den (men då får inte nyheten vara FÖR bra).

4. Jobba för att skjuta nyheten i sank, eller åtminstone dämpa dess betydelse (handlar ofta om att väljer att vinkla upp sin text på den granskade personens dementier, eller på de omständigheter som talar emot att det handlar om en ”stor sak”).

När Expressen igår, på typ 100 sidor, avslöjade Jan Guillous samröre med KGB var det nog många på Aftonbladet som kastade ur sig en och annan svordom, i synnerhet de reportrar som fick det alltid så tråkiga uppdraget att jobba med konkurrentens nyhet.

I det här fallet är det ju dessutom en Globen-kollega som är huvudperson i storyn – Jan Guillou är ju mångårig medarbetare på Aftonbladet.

Aftonbladet har hursomhelst valt en kombination av punkt 2 och 4.

På Aftonbladet.se just nu syns två stora rubriker om Guillous KGB-affärer:

”Guillou: Jag har aldrig varit spion” (lades ut igår).

”Ingen jävel tror väl att jag är agent” (lades ut idag).

Nu har jag inte Aftonbladets pappersutgåva idag, men jag gissar att det är Guillous dementier av att han skulle ha jobbat för KGB annat än i journalistiskt syfte som får mest utrymme även där…

Intressantast i Aftonbladets reaktion på Expressens Guillou-avslöjande är ändå chefredaktör Jan Helins bloggpost som lades ut i morse vid sjutiden med försvann en dryg timme senare.

Jag har mejlat Helin och frågat varför hans text – vars rubrik Guillou, KGB och journalistiken (se bilden) sannolikt är en passning till Thomas Mattssons bloggpost i frågan – försvann.

Minns tyvärr inte i detalj vad Jan Helin skrev, men hela texten osade det som jag beskriver i punkt 4.

Mest intressant är dock att Jan Helin slog fast att man inte kan lita på Aftonbladets bevakning av Jan Guillou-härvan:

”Jag är inte opartisk. Jan Guillou är vår medarbetare och vän”, skrev Jan Helin.

Det kastar nytt ljus över den så kallade Gömda-debatten, där kvällspressen beskylldes för att hålla kollegan Liza Marklund om ryggen.

Jag har tidigare skrivit om journalisters bevakning av journalister här.