Fredrik Svedjetun

Jag berättade i min ledare i senaste numret av Dagens Media att jag har fått en del intern kritik från redaktionskollegorna för vårt samarbete med City kring ”Reklamspanarna”, en avdelning i tidningen där en panel tycker till om reklam. Vår nyhetschef Martin Schori ger också kritiken offentlighet i den här krönikan.

Upplägget ser i korthet ut så här: Vi vill föra en diskussion kring och lyfta fram åsikter om aktuella reklamkampanjer, och det har vi hittat en bra form för i ”Reklamspanarna”. City vill förknippas med ett sådant samtal, samt få exponering inför våra dyrbara läsare, och därför har de köpt sig rätten till att vara avdelningens presentatör.

För mig var det långt ifrån självklart att City skulle kliva in som sponsor i den redaktionella miljön – därför har upplägget stötts och blötts innan vi hittade en lösning som funkade både för säljavdelningen, kunden och för mig.

Resultatet står jag för till hundra procent. Vi är en tidning som till stor del handlar om hur företag kan nå ut med sina budskap i medier på nya och kreativa sätt, och då måste också vi våga prova sådant som vi inte har gjort tidigare.

Huvudsaken är att jag och mina kollegor har full redaktionell frihet – ingen sponsor eller annonsör ska på något sätt kunna påverka eller styra över det redaktionella innehållet.

Liknande upplägg finns numera på Dagensmedia.se. TV4 har köpt utrymme specifikt i undersajten tv, och Posten har gått in som presentatör av avdelningen DR/DM (se bilden).

Jag tycker att det är ok. Vad tycker du?

Som alla vet genomgår mediemarknaden just nu ett historiskt stålbad, där annonsintäkterna rasar för de flesta medier. En smärre panik har brutit ut bland tidningsföretagen och alla undrar hur man ska kunna tjäna pengar i framtiden. En förutsättning för att lyckas är att våga ta nya steg både beträffande samarbetet med annonsörerna och den redaktionella produkten.

En rad tidningar har börjat anpassa sig efter den nya verkligen, och nu görs sådant som var otänkbart när jag utbildade mig till journalist för tio år sedan.

Aftonbladet.ses kritiserade annonspuffar som påminner om redaktionella puffar är ett exempel. Pontus Schultz har på VA låtit sponsorer bekosta en del större redaktionella satsningar, vilket har resulterat i storbråk och debattartiklar. Vår ägare Talentum har startat en sponsrad reportagebyrå, ett tilltag som Affärsvärldens Birgitta Forsberg kritiserade vid middagsbordet under Talentum-chefernas stora konferens för ett par veckor sedan.

För att nämna några av många exempel.

Frågan om var gränsen går är svår att svara på. Men så länge man är ärlig och tydlig mot läsarna (vilket exempelvis Blondinbella inte varit) och låter redaktionen behålla all makt över det redaktionella arbetet och innehållet, bör annonsörer idag kunna erbjudas annat än bara traditionella annonser. Tycker jag.

Det värsta av allt är att inte få in några pengar, för då måste kostnader kapas, vilket ofta är synonymt med att man tappar i redaktionell kraft. Det är betydligt farligare för journalistiken, vilket jag har diskuterat här.